En presentation av domare inför clubshow. Vad ska den förmedla? Ålder och visdom, intresse för
rasen i fråga, vilka erfarenheter och uppgifter kan tänkas vara relevanta för presumtiva utställare?.
Auktorisationer regnar över domarna tycks det. Alla ska döma allt. Personligen valde jag inte att
arbeta för auktorisation av rhodesian ridgeback för att främst utöka rasregistrert. För mig representerar
rasen integritet och dignitet och med jakthundar som bakgrund sedan uppväxten är också en
ridgebacks linjer och muskelspel det som gläder och tilltalar mig. Av de raser jag valt att ägna mig
åt som domare och fått förmånen att döma finns ingen som inte i historia och daglig gärning har ett
arbetskrav. Jakt, spår, vallning, drag, vakt. En ridgeback uppfyller för mig kravet på en ras som ska
och kan arbeta. Att den sedan är vacker att se på, har intressant personlighet och mer komplicerad
i sin kontakt med omgivningen än raser med infantilt beteendemönster är för mig ett extra plus. Det
ställer krav och får domare att mogna i rollen.
Jag gick grundkursen för domare1977 och att döma i Askersund den 12 augusti blir sett ur almanackan
lite av ett jubileum. Jag har dömt rhodesian ridgeback i Sverige, Norge, Danmark och Frankrike och
lika spännande överalllt.
. Min uppfödarbakgrund är labrador och som hemmafru, trebarnsmamma och idrottsänka blev
satsningen på en kennel och allt vad det innebar en social bro med fantastiska möjligheter när
kennelnamnet Kamrat etablerades 1979. Tio år med inackordering gav också bredd på
kontakten med olika raser.
Mitt stora intresse för tester av hundars psyke har visat sig vara ett värdefullt komplement till ögats
njutning och värdering. Insidan och utsidan är den symbios som gör en hundindivid. Den rasgrupp jag
först ägnade mig åt blev självklart grupp 8 följd av grupp 7 för att sedan fortsätta med vallande spetsar
och raser ur grupp 1 och 2, rasen cavaljer king charles från 9:an faller inte utanför ramen, det är en tuff
spårhund om den får chansen. Jag är mycket attraherad av att döma valpar, det ger också kryddan av
att tillåtas mer kontakt med handlern. Valpar är alltid löften, hur de sedan uppfylls får tid och tillväxt
visa. Det måste till ett stort mått tålamod och även förståelse för ekipaget hund och handler som
helhet för att kunna ge något till valputställare. En jäktad och brådskande valpbedömning uppfyller
varken krav eller förväntningar.
Att ha synpunkter på rasens aktuella kvalitet, utveckling och framtid tillkommer inte domaren i sin
yrkesroll.
Det finns en standard men tolkningen av den måste av naturliga skäl bli mer personlig än objektiv.
Emellertid, att alltid vara fullt medveten om de domaretiska kraven måste vara grundförutsättningen
för att åta sig domaruppdrag.
Marianne Fürst Danielsson sa vid ett tillfälle när hon intervjuades:
”Utställare tar utställning på allvar, då ska också domare göra det.”